Den grå stugan låg vid övre kanten av "Höjanäsavången" (-övre Höganäs-lyckan). Här bodde "Agust i Höjanäs" och "Fia". Han var mycket händig och mångkunnig. "Allt vad man med munnen nämna kan, kan jag med händerna göra, var hans egen utsago om sig själv. - Detta kunde nog inte sägas om Fia, som ansågs vara "höfsi". Smeden arbetade mycket fort men gjorde inte arbetet så väl. Spisstången, "fästmannen", i vår öppna spis här i Uttern 3 är av hans smide. Den har förut burit upp det väldiga murade rökfånget i köket i Näs.

På nedre Höganäs-lyckan fanns ladugården med ko och gris. När julgrisen var slaktad, åt August flott med sked och blev magsjuk varje jul. Snart nog efter högtiden följde den fattiga grå vardagen ända fram till nästa julgris. - När Fia kom för dagsverke i Näs och väl fått frukost, hade hon ofta bekymmer om vädret. Var det något mulet sa hon: - "Dä blir noj dagsregn, ja tror ja går hem och kommer i morron istället" (Maten är ju halva födan).

August fick urintäppa och led svårt. När de var i Höganäs och "vårade" hörde Nea hur han jämrade sig. Han dog i 70-årsåldern i början av 1900-talet - i urinförgiftning.

Efter August Zackrisson kom Gustafsson, som var korgmakare. Barnen for till Amerika så fort de kunde, både Augusts och Gustafssons.

Fia blev gammal och hade undantag på lilla kammaren i Höganäs. Tina, tionde barnet, stannade (efter ett par år i Amerika) i hemlandet och hjälpte sin mor. Hon var glad och verkade sorglös. När hon hörde, att det ryktades, att hon skulle vara med barn, sa hon: - "Dä spöss (spörjes) framledes, för dä en säck, som tänjer ut sej". (Det gjorde den också.)

Vid Fias begravning bjöd Sofia i Näs på förplägnaden. Naemi hade sytt likklädseln av gammalt linne. - Omkring 1912 blev Höganäs ödestuga. Den finns nu som lillstuga i Nedre Tingstad.