Kungen kommer och andra berättelser


En gång såg jag kungen, Karl XV. Vi väntade vid Blå Grindar. Några pojkar satt uppe i ett träd. När prinsessan fick se dem, sa hon: - Det är stora fåglar där, tror jag.

Min mor Stina hade mycket bra sångröst och brukade sjunga på lekstugor. På äldre dagar nästan ångrade hon det. -- Jag minns hur hon en gång gick lång, lång väg för att höra en "väckt" präst. Det var kanske Sellergren. Vi barn hade att gå med och hålla upp kjolarna, för mor var klen.

Vid ett tillfälle gick far och mor och såg, när en postrånare hängdes. De stod nära och såg hans förtvivlade ansikte. Stina sa: - Skulle ja dömt, hade ja gett honom fri. - Ja vore dä du, Stina, som regerade världen, då vore dä inte så farligt, svarade Göran Petter.

När mor Stina låg på sitt yttersta, ville hon inte tillåta att någon vakade för hennes skull. Man släckte ljuset, men satt ändå kvar rummet. Då hörde man genom mörkret en upprepad, glädjefylld viskning: - Tänk att ja är en av de utvalda!

Min far Göran Petter dog i "rösota" ( dysenteri. Landet härjades svårt av en epidemi på 1850-talet). - I ska veta, att dä tackades för nie bönner på en gång i Lommaryds körka. (Göran Petter dog före Stina. Han blev väl omkring 60 år).

Moster i Bröttjehaga kan vara en syster till Stina. -En bror till Göran Petter var gift med Maja, "Mor i Björkenäs", "lilla hjulet". Dessa är föräldrar till en Maja-Stina (blad S1:1a) som är mor till Ingrids morfar.)

- Väntar I friare flecker? Det var faster Ullas vanliga fråga, när vi sopade bron och gjorde oss fina. Hon hade bott i Vallåkra, Linderås, men bodde på äldre dagar i Rasåsa lillstuga. (Faster Ulla skall vara syster till Göran Petter.) ( En fotograf bodde en tid i Ralingsås. Det är väl därför det finns ungdomskort på Sophias syskon.)

När bönamannen så en gång kom till Ralingsås, bönade han för Karl Henrik Pettersson, som hade Högaskog i Eksjö sn. Han var dugande lantbrukare, han var betrodd och han var kyrkvärd. Nu hade han blivit änkeman, och nu satt han där ensam med två barn. Bönamannen talade sig varm inför Sophia. - Ja tyckte allt, att han va bra gammal. Men bönamannen var envis: - Han ä bå höder och vöder. Och lyckades. Vigseln var den 17 Mars 1862.

Julen 1862 var unga hustrun Sophia med sin man kyrkvärden till julottan i Eksjö. Den 28 dec. kom Ida, första barnet. Kan I begripa, att ja tordes fara mä!

Karl Henrik hade först föräldragården i Sjudemåla, som såldes 1856. Han föräldraby var Sjudemåla i Torpa sn. Efter Högaskog blev det Hareryd i Flisby sn. - Här hände en natt, att en galning eller sinnesrubbad hoppde in i storstugan genom ett fönster. (1865 bodde Karl Henrik i Hareryd, Flisby sn.) - Den rätte herden går genom dörren i fårahuset, bölade han. Pigan hoppade i förskräckelsen upp i husbondens säng. (Dräng och piga brukade ha sina sängar någonstans nere vid dörren.)

Karl hade en brun fläck, stor som en enkrona, vid ena tinningen. När Karl var litet spädbarn hände det. Han satt på golvet framför öppna spisen. Sofia och pigan var ute och hämtade vatten med hjälp av tvåmansoket. Då de kom in, skrek ungen förtvivlat. En glöd hade sprakat ut och bränt igenom den vadderade mössan. Såret behandlades "som vi brukade på den tien" med saltlake.

Ett par år efter flyttningen till Näs började Karl sin skolgång till Prästtorp, en stuga i skogen mellan Möckelåkra och Edshults herrgård. Lärarinnan var en gumma, som satt lam i sin säng. De första dagarna hade pojken med sig en liten häst av porslin och lekte med på rasten. (Olas nu) -- Storskolan var framme vid kyrkan för unge kantor Viden.

Gå till början av dokumentet