KORTFATTAD REDOGÖRELSE FÖR DEN FRIA ANDLIGA VERKSAMHETEN OCH MISSIONSHUSEN JÄMTE NÅGOT OM ÖVRIG FÖRENINGSVERKSAMHET I EDSHULT.

Fri andlig verksamhet utanför kyrkans ram synes ha börjat omkring 1850 i Edshult genom spridda möten ute i bygderna, där stundom s.k. kolportörer kom på besök, men även genom att intresserade samlades i små grupper för bön och samtal utan särskild talare. Några anteckningar eller protokoll från denna tid finns inte bevarade. År 1874 byggdes Wickenstorps skola och den blev nu samlingspunkten för mera ordnad verksamhet. Från denna tid daterar sig Edshults missionsförening, som omfattade hela socknen. Mot slutet av 1870-talet kom en religiöst intresserad skollärare Rehnström från Linköping som lärare till Wickenstorps skola, där han bosatte sig. Vid denna tid gick en stark väckelse över bygden och anslutningen till missionsföreningen ökade. Föreningens huvudsakliga inkomst var den årliga missionsauktionen, då syföreningens arbeten såldes.

I början av 1880-talet började en kommunalordförande Herman Axelsson i Broarp motarbeta verksamheten i Wickenstorps skola. Han försökte att få kyrko-och skolråd att stänga skolan för möten och söndagsskola, då ingen av Svenska kyrkans präster var närvarande. Något förbud blev det inte, men det bestämdes att hyra skulle erläggas för skolan samt att missionsauktioner inte fick hållas där.

Detta förbud upphävdes dock efter några år men tanken på att uppföra en egen lokal för verksamheten började slå rot i många sinnen. År 1884 donerade en bonde, Sven Jonasson i Bredagård, 100 kronor som grundplåt till en byggnadskassa, och senare tillkom ytterligare några gåvor på 50 och 100 kronor . Missionsföreningen synes dock inte ha avsatt något till byggnadskassan i slutet av 1800-talet.

Den 28 februari 1890 bildades Edshults Brödraförening enligt protokoll. Den var tydligen helt frikyrklig men är ej omnämnd längre än till 1892, då den troligen gick upp i den förutvarande Edshults missionsförening, som av praktiska skäl delades i tre delar år 1907. En del för den s.k.östersjöroten Gumarp-Förenas, som erhöll 150 kr av den gemensamma byggnadskassan. En tredjedel blev kyrkoroten, som senare byggde missionshus i Edslund. Kyrkoroten fick 175 kr ur byggnadskassan. År 1906 gick en kraftig väckelse över Edshult och angränsande socknar. Det synliga redskapet var Gottfrid Karlsson från Kulla i Karlstorp. Han verkade med eld och hänförelse tills han endast 26-årig skördades av tuberkulos.

Den kvarvarande delen av Edshults missionsförening fick namnet Edshults södra missionsförening, vilket sedan ändrades till missionsförsamling. Förgrundsfigurer och ledare var i många år August Dahlberg, Stallarp, frikyrklig till sin läggning, och P.J.Kjell, Backen, som sympatiserade med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

År 1911 kom det till en brytning mellan dessa båda riktningar. P.J, Kjell och en del äldre medlemmar beslutade att driva sin verksamhet i anslutning till EFS med möten i skolan. Aug. Dahlberg och huvudsakligen yngre medlemmar blev kvar som Edshults södra mfg och började satsa hårt på en egen lokal. Redan 1914 höggs och sågades virke till ett missionshus. August Dahlberg skänkte 9/10 av virket. Dels på grund av kriget 1914-18 och dels genom långvarig diskussion om platsen för missionshuset blev bygget uppskjutet till 1919, då det kom till stånd för en kostnad av 17 300 kronor, virke och arbete inräknat. Platsen blev Stallarp och församlingen anslöts till Svenska Missionsförbundet.

I denna min hembygd som jag bäst känner har söndagsskola hållits regelbundet i över 100 år. Ungdomsarbete tidvis genom särskilda ungdomsföreningar och arbete i juniorförening sedan över 40 år tillbaka. Ungdomsförening finns numera inte, då de unga flyttar från socknen men junior-och söndags skolarbete bedrivs. Missionsförsamlingen har sedan 35 år tillbaka pastor tillsammans med angränsande missionsförsamlingar. Kassaomslutningen i Edshults södra mfg har under 50-årsperioden 1924 - 74 varit 230 000 kronor. Medlemsantalet är f.n.18. Beträffande övriga missionsförsamlingar i socknen kan nämnas att den evangelisk-lutherska missionsföreningen som 1911 skildes från den andra och fortsatte sin verksamhet i Wickenstorps skola med möten med predikanter från Linköpings Stiftsförening och Kalmar läns evangelisk-lutherska missionsförening. Missionsauktioner hölls årligen fram till 1949 och varje höst ett s.k.missionsyste, vars behållning gick till en egen byggnadskassa. När denna förening genom medlemmarnas frånfälle blev alltför fåtalig, upplöstes den 1949 och byggnadskassan överlämnades till Edshults kyrka. Kassan var på över 5000 kronor och användes till renoveringen av det gamla altarskåpet i lilla kyrksalen.

Efter delningen 1907 bedrev Gumarpskretsen verksamhet med centrum i Gumarps skola med möten, ungdomsarbete och söndagsskola samt insamlingar och missionsauktioner. En styrelse valdes för fyraårsperioder men ingen fast organisation förekom förrän den 3 maj 1940, då Edshults östra missionsförsamling bildades med tanke på att så småningom bygga ett eget missionshus. Gumarps missionshus byggdes 1951 och församlingen är ansluten till EFS och Svenska Alliansmissionen. På grund av bygdens avfolkning förekommer inte söndagsskola eller juniorarbete i Gumarp men däremot livlig verksamhet i andra former av dess 18 medlemmar. Den årliga kassaomslutningen brukar vara 8000 - 10 000 kronor.

Edslunds missionsförsamling hade sin början i Hults och Edshults kristliga ungdomsförening som bildades på ett möte i Värhult i maj 1906 med Valfrid Danielsson,Värhult som förste ordförande. Förutnämnde Gottfrid Karlsson hade med stor framgång verkat även i denna bygd och många hade kommit till tro. Vid första mötet i Värhult ingick 59 medlemmar i föreningen från ett stort område, t.ex. Skrikebo, Kulla, Havik,Olofstorp, Gumarp, Förnäs på ena hållet och Bjärsby, Västraby, Årsås och Skeppsås på det andra. Vid årsmötet 1912 ändrades namnet till Edshults norra missionsförening som 1944 fick namnet Edslunds missionsförsamling. År 1911 byggdes ett missionshus vid Edslund, där tomten skänktes av Stolt i Johannelund och timret av traktens bönder. Byggmästare var Emil Widell från Karlsberg. Verksamheten uppehölls med besök av resepredikanter och egna krafter. Söndagsskola hölls i många år. Ett par förgrundsfigurer var Karl Petter Pettersson i Kulla, Edshult och A.P.Kroon, Sjöbron. Genom att de bärande medlemmarna antingen flyttat eller avlidit måste församlingen formellt upplösas år 1968 och missionshuset med inventarier överlämnades till Svenska Alliansmissionen. Den 1 juni 1969 hölls ett sommarmissionsmöte som minneshögtid, och det var det sista mötet i Edslunds missionshus.

I början på 1900-talet fanns i Edshult en nykterhetsförening med namnet Gideon och en absolutisternas egen sjukkassa. Båda upplöstes och kassorna gick till missionsförsamlingens byggnadskassa. Nykterhetstillståndet i socknen är mycket gott.

Om föreningslivet i övrigt kan nämnas att förutom politiska föreningar finns en föreläsningsförening, som 1975 kan fira sitt 20-års-jubileum, en Röda Kors-avdelning, likaså 20 år gammal. År 1970 bildades Edshults samhällsförening, som bl.a. står som ansvarig för Wickenstorps skola. Lokalen ägs av Eksjö kommun, som svarar för ljus och elvärme samt vaktmästare. Alla ideella och kulturella föreningar får fritt använda skollokalerna som i slutet av 1950-talet upphörde att användas för sitt ursprungliga ändamål.

Som en sammanfattning kan sägas att med tanke på Edshult som en avfolkningsbygd med endast ca 240 invånare är föreningslivet förvånansvärt livligt och omfattas med stort intresse av flertalet av bygdens befolkning. Källmaterial till denna uppsats har varit dels en minnesbok skriven av August Dahlberg och som gåva överlämnad till Karl Nilsson, Wickenstorp, dels protokoll och anteckningar i Edshults södra missionsförsamlings protokolls-och kassaböcker. Vidare källor är mina egna minnesbilder. Beträffande Edslund har folkskollärare Olof Danielsson, Eksjö välvilligt ställt till förfogande en av honom utarbetad historik om verksamheten i detta missionshus.

Uppgifter om Edshults östra missionsförsamling har lämnats av Robert Johansson, Förenäs.

Wickenstorp, Edshult i dec. 1974
Gustav Nilsson