Artikel ur EksjöTidningen 1894:
Hults sockens kyrka låg förr i tiden där Hults prästgård
fortfarande är belägen, och en del af ringmuren är ännu
kvar i prästgårdsbyggnaden. Kyrkplanen var trång och omgifven
af djupa och sanka mossar; om skälet till att kyrkan det oaktadt blef bygd
just där, lämnar en icke alldeles allenastående folksägen
den upplysningen, att näjdens bebyggare spände ett par oxar för
en kälke och läto dem gå, samt bygde kyrkan där de stannade;
detta skedde på en ö i ett skogshult - däraf namnet.
Gamla anteckningar och handlingar ge vid handen att kyrkan var blott 50 alnar
lång och 17 alnar bred; den undergick många förändringar
och utvidgningar, men förblef det oaktadt otillräcklig. Efter långa
förberedelser under hvilka det en tid syntes afgjordt att Hults och Edshults
församlingar skulle bygga en gemensam kyrka, fick den förstnämda
socknen inemot midten af vårt århundrade ett nytt Guds hus, och
det gamla, som bevarade en rik skatt af fornsaker ända från den tidiga
medeltiden, är med dem nästan spårlöst försvunnet.
Af minnena från släkterna Strang, Stråhle, Drysenius Hake m.
fl. äro dock bl. a. tvänne kommunionkärl af silfver, skänkta
af öfversten Anders Stråhle, samt en dopskål, gifven af assessor
Erik Drysenius öfverförda till det nya församlingshuset. Vid
ingången till detta erbjuda ett par vackra grafstenar sina inskriptioner
att utplånas af kyrkfolkets fötter.
På en föga mera bemärkt plats ligger Hults nya kyrka. När
den resande från Eksjö hunnit utför backarne vid Ekeberg, finner
han henne halft undangömd i skogstrakten nere mot Skedesjön, en mil
från Eksjö och 1/8 mil från Hults station å Nässjö-Oskarshamns
järnväg. Kyrkan är uppförd af sten från våren
1839; första gudstjänsten i densamma hölls 1:ste adventssöndagen
1841 och kyrkan inyigdes den 7 augusti 1842 af biskop Hedrén. Kyrkoherde
i Hult var då kongl. hofpredikanten fil. doktor Carl Gabriel Erdeman**
och komminister i annexförsamlingen Edshult Johan Peter Ljung***. Kyrkan
som ådrager sig särskild uppmärksamhet för sitt stora antal
fönster, är 120 fot lång och 60 fot bred. Hennes inre är
tilltalande och vackert, ett omdöme som särskildt gäller det
prydliga koret. Vid altaret finnas tvänne taflor båda målade
af artisten Ludvig Frid och föreställande Kristus bedjande i örtagården
samt Uppståndelsen. Orgeln är byggd af S. Nordström och blef
1892 renoverad och försedd med ny koppling af organisten N. Fr. Hultgren
i Hult. Samma år blefvo goda värmeapparater insatta i kyrkan. I tornet
finnas tre ringklockor, däraf tvänne gjutna 1889 af firman Bergholtz
i Stockholm och en gammal utan årtal. Af kyrkans sex ljuskronor äro
två af glas däraf den ena mycket antik och värdefull.
Hults pastorat är konsistorielt af tredje klassen, omfattar Hults och Edshults
socknar och tillhör Södra Vedbo kontrakt af Linköpings stift.
Bland kyrkans präster före reformationstiden är Torcundus (1298)
den förste man känner. Efter reformationen är hela "series
pastorum" fullständigt upptecknad; de båda första, Peder
Andrea~ Vadstenensis och Nils Pedersén, far och son, vårdade sin
församling under en tid af sammanlagdt 121 år - någonting kanhända
ensamt stående****.
Kyrkoherdar i vårt århundrade ha varit J. A. Rosinius, död
1833, C. U. Erdeman (se noten). K. P. Gustafsson (nu i Höreda), P. A. Arnman
och den nuvarande, K. A. Westin, som tillträdde 1884. Komminister är
K. J. Lind sedan 1890.
*Af denna kyrka kunna erhållas såväl fotografier som separataftryck
kartong.
** Född 5/2 1781. Student 1802. Magister 1806. Prästvigd 1807. Bataljonspredikan
1812. Deltog i fälttåget till Norge 1814. Hofpredikant samma år.
Kollega i Eksjö skola 1817. Komminister 1821. Kyrkoherde i Hult 1834. Död
21/12 1868. Gift 1:mo med Maria Fredrika Berger, med hvilken han hade 2 söner
och 1 dotter; 2:dra med Vendla Sofia Rosenius, med hvilken han hade en dotter.
*** Född 31/10 1800. Student 1821. Prästvigd 1824. Komininister i
Edshult 1840, i Rumskulla och Hässleby 1844.
**** Denna uppgift är återgifven ur en i Eksjö-Tidn. år
1888 och 1889 införd artikelserie "Nytt och gammalt från Hult"
af "en församlingsbo", hvilken förträffligt skrifna
och kompilerade skildring några af våra 1äsare nog ha i minne.