Älste sonen Karl tog ansvaret för gården. -- Det var väl redan litet parti mellan Karl och Ida Bergman i Söraby. De bodde på var sin sida om sjön och träffades ibland, som den där söndagsskolfesten, när Idas tioåriga syster Hilma "satt där och dinglade med benen".

Karl Karlsson	Ida Bergman

Karl Edvin Karlsson och Ida Sofia Bergman gifte sig den 14 juni 1895. Gästerna från Näs-hållet for över sjön, men brudgummen åkte runt. Vigsel skedde i Mellby kyrka. Vigselförrättare prosten Gustafsson. Bruden bar svart ylleklänning, hade lång vit slöja, diadem och myrtenkrona, och brudbukett, vilket inte var så vanligt. Blommorna var från Dunarp. Behöver det sägas att bruden var grann. Bröllopskalaset sedan var i Söraby med många släktingar och vänner från ömse håll. Bordet tyngdes av ostkakor och tårtor med 12 ägg, i stor mängd. Detta hade gästerna med sig som renning. Dubbelrenning var vanligt, dvs. både ostkaka och tårta. Det var tvådagarsbröllop. Andra dagen skulle brudparet bjuda övernattande gäster på morronkaffe. En del låg ända borta i Norrgården på andra sidan om kyrkan.

Som hemgift "boställ" fick Ida ko, gris och får, förutom hemvävt sänglinne, täcken och dräll. Bruden hade enligt gängse sed sytt brudgummaskjortan. - Byrå jeck ju lätt, men koa kunne de la inte ro över sjön. - Som bröllopspresent fick de bl.a. en stor trebent koppargryta (nu vår vedgryta.) Järnspis fanns inte än i Näs. Den sattes in först etter gårsköpet. - Så feck inte ja ha dä, kunde farmor eftersinnande säga någon gång, då hon såg nymodigheterna som järnspis och separator.

Med Karls och Idas förmälning slöts en släktring. Pappa Karl berättade ibland och utredde också, att de båda släkterna gick ihop långt bort.