Artikel ur EksjöTidningen 1894:

Hults kyrka

Hults sockens kyrka låg förr i tiden där Hults prästgård fortfarande är belägen, och en del af ringmuren är ännu kvar i prästgårdsbyggnaden. Kyrkplanen var trång och omgifven af djupa och sanka mossar; om skälet till att kyrkan det oaktadt blef bygd just där, lämnar en icke alldeles allenastående folksägen den upplysningen, att näjdens bebyggare spände ett par oxar för en kälke och läto dem gå, samt bygde kyrkan där de stannade; detta skedde på en ö i ett skogshult - däraf namnet.
Gamla anteckningar och handlingar ge vid handen att kyrkan var blott 50 alnar lång och 17 alnar bred; den undergick många förändringar och utvidgningar, men förblef det oaktadt otillräcklig. Efter långa förberedelser under hvilka det en tid syntes afgjordt att Hults och Edshults församlingar skulle bygga en gemensam kyrka, fick den förstnämda socknen inemot midten af vårt århundrade ett nytt Guds hus, och det gamla, som bevarade en rik skatt af fornsaker ända från den tidiga medeltiden, är med dem nästan spårlöst försvunnet. Af minnena från släkterna Strang, Stråhle, Drysenius Hake m. fl. äro dock bl. a. tvänne kommunionkärl af silfver, skänkta af öfversten Anders Stråhle, samt en dopskål, gifven af assessor Erik Drysenius öfverförda till det nya församlingshuset. Vid ingången till detta erbjuda ett par vackra grafstenar sina inskriptioner att utplånas af kyrkfolkets fötter.
På en föga mera bemärkt plats ligger Hults nya kyrka. När den resande från Eksjö hunnit utför backarne vid Ekeberg, finner han henne halft undangömd i skogstrakten nere mot Skedesjön, en mil från Eksjö och 1/8 mil från Hults station å Nässjö-Oskarshamns järnväg. Kyrkan är uppförd af sten från våren 1839; första gudstjänsten i densamma hölls 1:ste adventssöndagen 1841 och kyrkan inyigdes den 7 augusti 1842 af biskop Hedrén. Kyrkoherde i Hult var då kongl. hofpredikanten fil. doktor Carl Gabriel Erdeman** och komminister i annexförsamlingen Edshult Johan Peter Ljung***. Kyrkan som ådrager sig särskild uppmärksamhet för sitt stora antal fönster, är 120 fot lång och 60 fot bred. Hennes inre är tilltalande och vackert, ett omdöme som särskildt gäller det prydliga koret. Vid altaret finnas tvänne taflor båda målade af artisten Ludvig Frid och föreställande Kristus bedjande i örtagården samt Uppståndelsen. Orgeln är byggd af S. Nordström och blef 1892 renoverad och försedd med ny koppling af organisten N. Fr. Hultgren i Hult. Samma år blefvo goda värmeapparater insatta i kyrkan. I tornet finnas tre ringklockor, däraf tvänne gjutna 1889 af firman Bergholtz i Stockholm och en gammal utan årtal. Af kyrkans sex ljuskronor äro två af glas däraf den ena mycket antik och värdefull.
Hults pastorat är konsistorielt af tredje klassen, omfattar Hults och Edshults socknar och tillhör Södra Vedbo kontrakt af Linköpings stift.
Bland kyrkans präster före reformationstiden är Torcundus (1298) den förste man känner. Efter reformationen är hela "series pastorum" fullständigt upptecknad; de båda första, Peder Andrea~ Vadstenensis och Nils Pedersén, far och son, vårdade sin församling under en tid af sammanlagdt 121 år - någonting kanhända ensamt stående****.
Kyrkoherdar i vårt århundrade ha varit J. A. Rosinius, död 1833, C. U. Erdeman (se noten). K. P. Gustafsson (nu i Höreda), P. A. Arnman och den nuvarande, K. A. Westin, som tillträdde 1884. Komminister är K. J. Lind sedan 1890.


*Af denna kyrka kunna erhållas såväl fotografier som separataftryck kartong.
** Född 5/2 1781. Student 1802. Magister 1806. Prästvigd 1807. Bataljonspredikan 1812. Deltog i fälttåget till Norge 1814. Hofpredikant samma år. Kollega i Eksjö skola 1817. Komminister 1821. Kyrkoherde i Hult 1834. Död 21/12 1868. Gift 1:mo med Maria Fredrika Berger, med hvilken han hade 2 söner och 1 dotter; 2:dra med Vendla Sofia Rosenius, med hvilken han hade en dotter.
*** Född 31/10 1800. Student 1821. Prästvigd 1824. Komininister i Edshult 1840, i Rumskulla och Hässleby 1844.
**** Denna uppgift är återgifven ur en i Eksjö-Tidn. år 1888 och 1889 införd artikelserie "Nytt och gammalt från Hult" af "en församlingsbo", hvilken förträffligt skrifna och kompilerade skildring några af våra 1äsare nog ha i minne.